För att få köra speciellt tunga husvagnsekipage krävs, som vi tidigare nämnt, ett särskilt släpvagnskörkort. I övrigt är det fritt fram för husvagnskörning. Men det betyder inte att köra med påkopplad husvagn är detsamma som att köra bil utan husvagn. Är man klok ägnar man som nybliven husvagnsägare tid och intresse åt övnings-körning i lugn och ro, innan det är dags att ge sig ut i den intensiva semestertrafiken. Att hamna med ekipaget på trånga gator, köra om och bli omkörd, att backa och manövrera, kräver speciella kunskaper av förarna.

Kula och koppling

Men innan vi går in på manövreringen: låt oss titta på hur dragbil och husvagn är förenade. Det första en nybliven husvagnsägare måste tänka på är att förse sin bil med en s k dragkrok, som fästs med bultar under bilens bakvagn. Är man inte mycket kunnig bör man låta en verkstad sköta detta jobb.

Med dragkroken på plats åker man sedan, efter tidsbe-ställning, till Svensk Bilprovning för ombesiktning. Tidigare måste bilen vägas om, vilket betydde ytterligare en kostnad – idag nöjer man sig med att kontrollera att dragkroken sitter rätt monterad, och lägger därefter på 20 kg extra på den tidigare bilvikten (men vill man ha högre vikt kan man själv begära omvägning).

Som vanligt finns tydliga bestämmelser i Sverige om bilens förvandling till dragbil. I andra länder är det, eller har det varit, helt annorlunda. Hur många visste t ex att det i England länge räckte med att dragkulan helt enkelt skruvades fast i bilens kofångare? Eller att man på flera håll bara behöver fästa en vinkelformad draganordning med ett par bultar in i bilens bagageutrymme?

På det nya registreringsbevis, som utfärdas efter ombesiktningen, finns angivet vilken släpvagnsvikt bilen får dra, dvs hur stor husvagn som får hängas bakpå kulan. Kulan, ja, det är den s k dragkulan, som i praktiken är den enda synliga delen av dragkroken. Kulans diameter är 50 mm, vilket är standard i hela Europa (men det finns också
en 60 mm kula för speciellt tunga släpvagnar). På denna kula hängs husvagnens motsvarande del, kulkopplingen. Den sitter förstås längst fram på dragstången i förening med påskjutbromsmekanismen. Kulkopplings-huvudet, av gjuten eller pressad metall, låses sedan vid dragkulan, antingen med en fjäderbelastad spärr (på engelska drag), eller med hjälp av en bygel (på tyska drag). Men vilket fabrikat vagnen än är utrustat med krävs ett kraftigt manuellt handgrepp för att koppla isär husvagnen och bilen.

Den med kopplingen förenade påskjutbromsmekanismen skyddas av ett plast-”dragspel” och syns därför inte (på äldre vagnar, utan detta skydd, ser man tydligt hur bromsbommen går in i bakre delen av dragstången). Bromsen är stötdämparreglerad för att fungera med mjuka rörelser när bilen bromsas.

Under färd hänger kulkopplingen på bitens dragkrok med en tyngd av mellan 50 och 80 kg (om man lastat vagnen rätt). Utan hjälp av andra krafter skulle det alltså bara vara förbehållet stadiga pojkar att kunna koppla av vagnen från biten. För att underlätta detta har man till hjälp det s k stödhjulet, som sitter i direkt anslutning till kopplingen, och som är uppskjutet under körning. Vid losskopplingen fäller man ned stödhjulet, lossar spärren för dragkulan och kan sedan enkelt höja stödhjulet med en vev så att vagnen kan hakas av.

Vid besvärliga tillfällen krävs ytterligare hjälp för att på ett säkert sätt koppla av vagnen från biten. Då använder man vagnens separata handbroms (även kallad parkeringsbroms), som verkar direkt på vagnbromsarna. Handbromsspaken sitter på dragstången och dras åt vid t ex losskoppling i sluttningar.

När dragkroken monteras på biten görs samtidigt de nödvändiga elektriska installationerna, som avslutas baktill med den tidigare nämnda 7-poliga kontaktdosan. Där skall vagnens elkontakt anslutas. Inför varje avfärd är det lämpligt att man kontrollerar att elfunktionerna på vagnen är intakta. Detta kan man kontrollera genom att en familjemedlem ställer sig bakom vagnen och en annan sätter sig i biten och kopplar på bakljus-broms- och blinkers-funktionerna.

Vid handbromsspaken finns en s k säkerhetswire fästad. Tanken är att wiren skall utlösa vagnens bromsar vid ett olyckstillfälle och sedan gå av. Wirens fästanordning ansluts lämpligen till det lilla ögleuttag som sitter vid dragkulan.