Hur gammal är husvagnsidén? Många upplever den som en modern företeelse, men i själva verket är den nästan 100 år gammal. Ursprungslandet är 1800-talets England, där familjer ur överklassen, de s k gentlemanvagabonderna, lät bygga hästdragna hem på hjul för fritidsändamål. Den mest kände vagabonden hette R W Gordon Stables, och hans vagn, byggd 1884, finns fortfarande bevarad. I boken ”The Cruise of the Land Yacht Wanderer” (i svensk översättning ungefär ”En landseglares kryssning”) beskrev han flera av sina äventyr. Visst var husvagnslivet annorlunda under den tiden; det förekom till exempel att aristokrat-familjen hade en hästskötare eller betjänt som såg efter hästarna, lagade mat och städade, och som bodde i ett eget tält under resan. Med de motordrivna fordonens intåg kring sekelskiftet övergick en del vagabonder till att bygga sina rullande hem på lastbilschassier – och därmed hade även Idén med husbilar sett dagens ljus.

Efter första världskrigets slut 1919 spred sig husvagnsidén till allt större grupper och även till andra länder. Förutsättningen var givetvis att vagnarna blev bil-dragna och att antalet bilar ökade. Men fortfarande var husvagnsllvet förbehållet dem som hade god ekonomi. I början av 30-talet bildades de första husvagnsklubbarna i England och där blev denna nya fritidssyssla en allmänt erkänd aktivitet. I Sverige rullade enstaka hembyggda vagnar omkring tillsammans med ett fåtal Importerade, som betraktades med misstrogen nyfikenhet av de flesta. Någon verklig produktion av husvagnar var det aldrig tal om I Sverige.

Så kom andra världskriget och därefter så småningom den höga levnadsstandardens tidevarv. Efter en långsam början ökade intresset över hela Europa för att i det närmaste explodera under 60- och 70-talen (SMV, det första svenska husvagnsmärket, började byggas 1948).

Idag kan vi alltså se tillbaka på åtskilliga år av utveckling inom husvagnsbranschen. Många vagn- och typkonstruktioner har skapats under denna tid. De flesta har försvunnit medan några blivit kvar för vidare utveckling. Men huvudidén finns kvar; bo-delen, antingen kombinerad med en dragbil, husvagn, eller hopbyggd med den
transporterande delen, husbil. Den senare typen kommer givetvis att behandlas här i boken, men huvudintresset ägnas trots allt den vanliga ”turisthusvagnen”. Nämnas bör också att en mer stillastående vagntyp utvecklats, den s k villavagnen, men eftersom den fått en mycket begränsad spridning i Sverige behandlas den endast sparsamt.